Recension
George, Inara
All Rise
(Loose Music)

Jag tänker inte inleda med att nämna att Inara George är dotter till framlidna geniet Lowell George eller att Jackson Browne tillägnade henne en sång på den ypperliga »Hold Out« för ett kvartsekel sedan. Låt oss fimpa det obligatoriska programmet och gå rakt på Inara Georges skiva »All Rise«. Jag hörde en hemkörd kopia (tack, Peter Holmstedt) för mer än ett år sedan, men sedan hände inget förrän häromveckan, när skivan damp ner i en utgåva på Loose Music, daterad år 2006. Jag antar att Inara George som så många andra begåvade singer/songwriters började med en egenhändig utgivning i väntan på att något bolag skulle ta sitt förnuft till fånga.

Ty skivan är mycket bra. Inara George har en sträv röst, men också med skör och innerlig prägel. Ibland spricker den, som när hon går långt upp i registret, som för att bedyra sin egen utsaga, som i »Fools Work« där den lätta dissonansen bildar en verkningsfull helhet med Michael Andrews slide. När Inara George drar upp tempot och skapar en annan tyngd i uttrycket, som i »Genius«, får musiken påtaglig hitikaraktär, understruken av läckra gitarrlinjer och en snirklig refräng.

Men annars är musiken mer nertonad, och de spröda stämningarna dominerar med diskreta musikerinsatser och melodier som i sin skenbara bräcklighet ändå sätter sig direkt. Inara George är alltså inte enbart en expressiv sångerska, hon är också en fin låtskrivare. På den samtida, överbefolkade kvinnliga singer/songwriter-scenen framstår hon rentav som ett löfte i samma klass som Sally Taylor.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify