Recension
Ronstadt, Linda & Ann Savoy
Adieu False Heart
(Vanguard)

Cajun och zydeco har aldrig varit mina favoritstilar. De är alltför begränsade, och även om det finns undantag (som cajungitarristen David Doucet) blir uttrycket gärna alltför klämkäckt, även när vemodet är musikens nominella modus. I mina öron, och ögon, lämpar sig dessa traditioner bäst för dokumentärfilmer av Les Blank eller som musik (både diegetisk och icke-diegetisk sådan) i spelfilmer med motiv från Louisianas träskmarker.

Linda Ronstadt beundrar jag däremot oreserverat. Den enda skönhetsfläcken i hennes produktion är väl en alltför new wave-inspirerad skiva från mitten av 1980-talet.

Inför Linda Ronstadts och cajunsångerskan Ann Savoys skiva »Adieu False Heart« behöver jag dock inte försöka höja mig över mina idiosynkrasier; det går av sig självt. Och något skäl att ompröva min beundran finns inte. Ty »Adieu False Heart« är en lysande skiva.

Linda Ronstadts rikt varierade och virtuost modulerade sång smälter organiskt samman med Ann Savoys lite skrapigare och mörkare röst. De bildar en innerlig helhet, som kattlikt smyger sig på lyssnaren och hela tiden öppnar nya ingångar till sångerna, en vacker och väl avvägd blandning av cajun, angloamerikansk folkmusik och rockballader med sånger från bland annat Bill Monroes, Richard Thompsons, Julie Millers och The Left Bankes kataloger.

Sångerskorna delar systerligt upp förstastämman och stöder varandra med änglalika andrastämmor. Det påminner om Linda Ronstadts och Emmylou Harris samarbete på Ronstadt-albumet »Feels Like Home« från 1995, egentligen resterna av det då havererade andra trioprojektet och helt överlägset den trioskiva med Dolly Parton inlagd på nytt som senare gavs ut.

Musiker som Dirk Powell, Sam Bush, Sam Broussard, Andrea Zonn, Krista Wilkinson och Stuart Duncan ger stilren och fullödig inramning. De skapar rymd och ger musiken tid att andas. Resultatet är utsökt.

/Magnus Eriksson