Recension
Taylor, Chip
Unglorious Hallelujah/Red red roses & other songs of love, pain & destruction
(Trainwreck)

Chip Taylor, född 1940, har en alldeles egen underbar historia i ryggen som de allra flesta kanske känner till. Men vi drar hans cv i korthet igen: Först golfpro, sedan låtskrivare till bl a klassiker som ”Wild thing” och ”Angel in the morning” på 60-talet, lämnade musikbranschen helt i mitten av 70-talet för att bli professionell gambler i bl a Atlantic City för att åter bli låtskrivare på 90-talet. Lillebror till skådespelaren Jon Voight, Chip Taylor heter egentligen James Wesley Voight, och följaktligen farbror till Angelina Jolie och hennes mindre kända skådespelarbror James Haven (Voight).

Åter till nutid. Efter den alldeles utmärkta ”Black and blue America” 2001 har han samarbetat med sångerskan och violinisten Carrie Rodriguez. Den här gången har han lämnat henne för en egen dubbel solo-utgåva. Fast ändå inte, för Carrie Rodriguez är med på en hel del av de totalt 24 spåren. Men nu mer som bakgrunds- och körsångerska än regelrätt duettpartner. Och ska sanningen fram hade han vunnit på att strunta i henne helt.

För det blir mer allvarsamt och sparsmakat när Taylor gör sina soloplattor. Och på den andra plattan, ”Red red roses & other songs of love, pain & destruction”, saknas hon i stort helt och hållet. Därför gillar jag cd två mer.

Vardagsfilosoferande texter med ett socialt anslag precis som på ”Black and blue America” gör de två gånger tolv spåren angelägna och till en riktigt stark solocomeback av den gamle brumbjörnen.

/Anders Sundin