Recension
Totta & Wiehe
Dylan
(Capitol/EMI)

Om man står ut med Mikaels Wiehes minst sagt prrregnanntta diktion och skorrrrande ”r” är det här en mycket fin skiva. Och hur som helst hör Tottas tolkning av ”Every Grain of Sand” som ”Där anar jag din hand” till det finaste han gjort. På samma sätt är Wiehes ”Jag ska bli fri” förvånande fri från poser.

Wiehes texter är genomgående både nära och geniala och ibland överraskande djupa på ett sätt som inte ens Dylan uppnår — kanske för att innehåller i framför allt de religiöst färgade texterna tycks överraska Totte och Wiehe med en insikt som redan finns hos upphovsmannen.

Totta är rakt igenom lysande och de apokalyptiska texterna får en nästan skrämmande kraft av Tottas öde.

Ett extra plus för att Totta lyckades övertala Wiehe till att tackla några av Dylans senare texter och inte bara de gamla käpphästarna från 60-talet. Fast ”Minstrel Boy” hör inte till hans höjdpunlkter, och inte blir den bättre i Wiehes översentimentaliserade tolkning.

/Christer Olsson