Recension
Nelson, Willie
You Don´t Know Me. The Songs of Cindy Walker
(Lost Highway)

Medan de amerikanska männen räddade Europa kom de amerikanska kvinnorna ut på arbetsmarknaden. Innan USA tvingades in i andra världskriget var de flesta yrkesarbetande kvinnor unga och ensamstående. Det förändrades raskt, efter ett par år var de flesta över trettiofem.

De åren framträdde också de första professionella kvinnliga låtskrivarna i countryn: Cindy Walker, Dale Evans och Jenny Lou Carson. Cindy Walkers katalog omfattar mer än femhundra sånger, Bob Wills spelade in drygt femtio. På Cindy Walker-hyllningen »You Don’t Know Me«, titeln efter Eddy Arnolds countrypolitan-hit, framför Willie Nelson tretton sånger. Hans val kan givetvis diskuteras, men Cindy Walkers oeuvre är så suveränt att oddset för ett mindre övertygande urval är svindlande högt.

Willie Nelson framför också sångerna av sin texanska låtskrivarkollega med utsökt stil, med osviklig känsla för de olika krav sångerna ställer - och för de möjligheter de ger.

Låtar som »Bubbles in My Beer« och »Cherokee Maiden« får stilenlig western swing-behandling, medan titelspåret präglas av en nertonad uttryckskraft där varje ord ligger naket. Och den återhållna dramatiken i Bob Wills gripande västernelegi »Dusty Skies« fångas perfekt av Nelsons nyckfulla sång, framlyft av Buddy Emmons svällande steelackord och Charlie McCoys flödande munspelsvemod.

Emmons och McCoy, men även Johnny Gimbles och Randy Elmores twin fiddles: Willie Nelson har samlat in ett glimrande Old Farts United, som tillsammans med ynglingar som Brent Rowan, Don Potter, Michael Rhodes och Eddie Bayers ger en självklar instrumental ram åt Cindy Walkers western swing- och honky tonk-romantiska stämningar.

/Magnus Eriksson