Recension
Wilson, Gretchen
All Jacked Up
(Epic)

Om Gretchen Wilsons debutskiva »Here for the Party« skrev jag att sångerskan fortfarande är en oslipad diamant. I sin programmatiska ruffighet kunde hon bli lite onyanserat och onödigt brölig, men det bröt även fram åtskillig innerlighet och sårbarhet i de sånger som profilerades bortom hennes rough girl-anthems.

På sin andra skiva, »All Jacked Up«, balanserar Gretchen Wilson suveränt mellan sina olika attityder och känslolägen. Här finns samma klassmedvetenhet som präglade debuten, en kvinnlig klassmedvetenhet i traditionen från Loretta Lynn, men även med ett eko från Barbara Danes mästerverk »Working Class Woman«. Attityden går hand i hand med en stark regionalism. I »California Girls« frågar sångerskan lagom retoriskt om det inte är skönt att det fortfarande finns kvinnor »that know how to rock the world«, till skillnad från de kaliforniska kvinnorna »in their size zeros« som aldrig hört talas om George Jones, personifierade i Paris Hiltons »big fake smile and her painted on tan«.

Visst är det gjort med glimten i ögat, men i sin misstänksamhet mot de mondäna kretsarna erbjuder en sång som »California Girls« också ett identifikationsobjekt för publiken i de röda stater där countryn har sina starkaste fästen, lite som Loretta Lynns »One’s on the Way« med dess ironiska blinkningar till alla radikalt chica människor och livsval på alla andra håll, utanför Topeka.

Den ironiska attityden präglar också titelspåret, nära släkt med kampsångerna på debuten, den godmodiga »One Bud Wiser« (öppen för skiftande tolkningar) och den suveräna duetten med Merle Haqggard »Politically Uncorrect«; snacka om emblematisk countrypopulism.

Men det smyger sig även in mer innerliga stämningar på Gretchen Wilsons nya skiva. »I Don’t Feel Like Loving You Today« av Matraca Berg, för att ta ett exempel, tolkar det luttrade kärleksvemod som också är så typiskt för traditionsmedveten countrymusik.

Och traditionsmedveten är just vad Gretchen Wilson är. Hon kommer från Pocahontas, Illinois och hon odlar omsorgsfullt bilden av sig själv som the girl next door, eller the girl next trailer. Även i det musikaliska uttrycket markerar hon traditionstillhörighet och stilkänsla. Gitarrerna är tunga, tyngre än på det mesta från Nashville men också långt mer nyanserade än i altcountryns gängse gitarrmangel. Gretchen Wilson lämnar dessutom rikligt med utrymme för steel och fiddle. Hennes nya skiva är suverän.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify