Recension
Browne, Jackson
Solo Acoustic Vol. 1
(Inside Recordings)

Jackson Brownes akustiska soloprojekt är långt djärvare än man i förstone tror. När han sätter sig med en uppsättning akustiska gitarrer och framför ett antal sånger som tycktes ha fått sitt definitiva uttryck sedan länge, innebär det både en konstnärlig utmaning och en integritetsförklaring. Jackson Browne lyckas.

Han har visserligen givit flera akustiska konserter under åren, själv och tillsammans med gamle sekonden David Lindley; deras uppträdande på KB i Malmö var ett av det årtiondets bästa. Men konserten har en tillfällighetskaraktär. När resultatet plattas till, kan det framstå som alltför platt. Men undret sker.

Jackson Browne öppnar med »The Barricades of Heaven«. Publiken hälsar honom entusiastiskt, men tystnar när Browne med absolut närvaro spelar gitarrintrot innan han griper tag i den vackra melodin och textens lyriskt genomlysta berättande. Klassiker som »These Days«, »For Everyman«, »Take It Easy« och »The Pretender« tolkas med samma självklara auktoritet, som om de tolkningar som åtminstone jag såg som definitiva bara var en omväg till den nakenhet och närmast taktila kvalitet som präglar de akustiska soloversionerna.

Men tolkningarna är inte bara tillbakablickande. Vänsterliberalen Jackson Browne ger sånger som »Lives in the Balance« och »Looking East« ny relevans, eller ny referens i den aktuella amerikanska utrikespolitiska situation som i Browne har en principfast motståndare. I »Your Bright Baby Blues« visar han dessutom sin fingerfärdighet med sliden (Lindley behöver inte rädda honom). I flera andra sånger formligen sjunger det om Brownes gitarrspel.

»Solo Acoustic Vol. 1« är en lysande skiva, och en överraskande skiva. Men det är blott en av två omistliga skivor med Jackson Browne som gavs ut år 2005. Den andra var den kombinerade cd- och dvd-versionen av liveklassikern »Running on Empty« på Rhino.

/Magnus Eriksson