Recension
Deathray Davies, The
The Kick And The Snare
(Glurp/Import)

The Deathray Davies tillhör, tillsammans med Spoon, I Love You But I’ve Chosen Darkness och en handfull andra, mina absoluta favoriter i avdelningen obskyr amerikansk indierock. Deras ibland fula, ofta skeva, men alltid intressanta variant av powerpop-möter-lofi-möter-garage har alltid tilltalat mig, även när jag egentligen inte varit speciellt imponerad av deras låtskrivande.

På ”The Kick And The Snare” har bandet genomgått en liten, men ändock förvandling. Soundet är lättare, låtarna rakare och man anar en tendens att bandet inte längre vill verka så förbannat smarta. Det är ingen sell-out, möjligtvis en sharp-up. Bandet har skalat bort de värsta avigheterna och gett plats för ett rakare, tydligare och mer refrängbetonat sound. Men förändringarna är inte enbart av godo.

Det mest anmärkningsvärda är att John Dufhilo med anhang vissa stunder låter exakt, och då menar jag exakt, som Fountains Of Wayne. Minus träffsäkerheten i refrängerna då. Det är inte bara störigt, det är direkt frånstötande. Om det nu finns en tanke bakom kopierandet är naturligtvis omöjligt att säga men skulle Adam Schlesinger nån gång behöva börja fika efter mer stimpengar borde han nog ta och låna ett öra åt både ”They Stuck Me In A Box In The Ground” och ”Stumble”.

The Deathray Davies borde veta, och kunna bättre än så. Det bevisade dom inte minst på förra albumet, nästan-mästerverket ”Midnight At The Black Nail Polish Factory”.

Men, det finns ändå en hel del på »The Kick And The Snare« som kompenserar de här praktmissarna och som får mig att minnas varför jag en gång började lyssna på den här dallaskvintetten överhuvudtaget: den jublande oskuldsfullheten i ”The Fall Fashions” och ”A Calender Crime”, den furiösa ordkrevaden i underbara ”Plan To Stay Awake”, det råsköna riffandet ”Clock In Now” och intensiteten i mörka ”Alaska”.

”The Kick And The Snare” känns på det hela taget som en halvmesyr, och är förhoppningsvis en parentes i bandets karriär. Vill du veta hur bra dom är egentligen skaffar du ”Midnight At The Black Nail Polish Factory”. Annars kan du lika gärna köpa vad som helst med Fountains Of Wayne.

/Ola Karlsson

Lyssna på Spotify