Recension
Teng, Vienna
Warm Strangers
(Zoe)

Inte så mycket att orda om egentligen.
Vienna Teng, pianovirtuos boende i San Fransisco, använder de vanliga greppen, slår in de sedan länge öppna dörrarna och traskar rakt i fällan hennes föregångare lagt ut så Teng inte ska kunna komma längre, fast som hon nu är i värld där de innovativa minsann inte ska belönas.

Men trots evighetslånga pianokaskader och orkestrala övningar som hotar sänka hela skivan i sank, finns här också några undantag värda, om inte att spara till en regnig dag så i alla fall att för stunden lyssna på.

I »My Medea« suger Tengs röst sig fast, plockar bit för bit sönder avsmaken för den massiva ljudvägg som sakteliga byggs upp för att fyra minuter senare raseras tillsammans med Medeas kropp, själ och liv.
»Hope of Fire« drivs på av en stressig ilska, rädd att inte hinna tömma ur sig allt ursinne på den givna tiden.

Slutligen, och för dessa tider passande, »The Atheist Christmas Carol«, där texten, budskapet fullkomligt överrumplar mig:

[/i]It’s the season of scars and of wounds in the heart
Of feeling the full weight of our burdens
It’s season of bowing our heads in the wind
And knowing we are not alone in fear
Not alone in the dark
Don’t forget
Don’t forget I love
I love
I love you[/i]

På några rader framträder en grundläggande princip, på ett sätt så enkel, men ändå så svår att efterleva. Och först då känns Vienna Teng för en liten stund omistlig.

/Mattias Bergqvist

Lyssna på Spotify