Recension
Swann, Bettye
Bettye Swann
(Honest Jons/Capitol)

Så otroligt mycket ett namn kan betyda.
Namnet på förra flickvännen gör måhända så att en tår lämnar ögat eller att starka känslor av hat som ett virrvarr börjar bubbla på ytan. Kanske slår hjärtat snabbare då namnet på den nya älsklingen nämns. Dock har bara två namn gjort mig riktigt knäsvag i år: Candi Staton och Bettye Swann.

Att Honest Jons har gett ut två skivor med dessa damers inspelningar är årets kulturgärning; äntligen har soulmusikens heliga gral gjorts tillgänglig på ett estetiskt tilltalande och ljudmässigt utsökt sätt. Kompositionerna på skivorna är den perfekta kombinationen av text och musik: helt enkelt berusande för alla som någonsin öppnat locket på soulmusikens outtömliga skattkista.

Berusande på så sätt att det som Bettye Swann och Candi Staton sjunger är större och mer förtrollande än vad man riktigt förstår eller kan beskriva. Deras röster är känslomässigt som översvämmade floder. Orden flyger som förtrollade in i lyssnaren, som i sin tur försätts i ett tillstånd av total extas eller fruktansvärd misär.

Personligen är jag för tillfället mer betuttad i Bettye Swann än Candi Staton, då det finns en sensualitet i Swanns sammanbitna röst som känns i magtrakten och speciellt så på »Traces«. Även om låten avslutar albumet är den dess känslomässiga centrum när mardrömmen för den som precis förlorat sin älskade börjar mitt i natten. Överallt finns det minnen. Alla de saker som tidigare betydde så mycket är nu endast påminnelser om hur bra allting var:

Souvenirs of our last days together
The ring you gave me to wear
Pages from an old love letter
Traces of love in the night
Didn’t work out right
Traces of love here with me tonight

Till slut blir det för mycket. Återstår gör endast hoppet och drömmen om att det kanske finns lite kärlek kvar:

I close my eyes and I say a prayer
That in your heart
You’ll find a trace of love still there

Under de tre minuter som »Traces« pågår är den en fullständigt magisk, upplyst stund om livets realitet. Swanns röst träffar likt sprakande blixtrar den förkrossades hjärta med en genialt enkel text. Sannerligen ett oantastligt exempel på att Bettye Swanns är en av största soulsångerskorna genom tiderna.

Förutom »Traces« är det också tre kompositioner som etsat sig fast extra: »Don´t you ever get tired (of hurting me)?« och »(My heart is) closed for the season« är poesi redan i titlarna och »Little Things Mean a Lot« avväpnande på ett så genomträngande sätt att beteckningen kärlekssång inte kan göra låten rättvisa.

Att skriva om Bettye Swann är inte lätt. Snarare är det svårt att i ord klä hur fantastiska skivans 22 låtar är. Varje mening som verkar vara en överdrift är egentligen en underdrift. Troligtvis finns det ingen som med språkets hjälp kan göra Bettye Swann rättvisa. Precis som det ska vara när man skriver eller pratar om den största och bästa av musik.

/Mattias Bergqvist

Lyssna på Spotify