Recension
Odetta
Gonna Let It Shine. A Concert for the Holidays
(M.C. Records)

Odetta har gjort skivor sedan mer än femtio år, även om hon gjorde ett längre uppehåll på 1980- och 1990-talen. Jag har inte blivit övertygad av hennes skivor sedan comebacken 1999, inte heller lät hon något vidare när hon gästade Nanci Griffith på en av hennes tributer till 1960-talets folkvåg.

Inför liveskivan »Gonna Let It Shine« har jag dock inga som helst griniga reservationer. Odetta framför flera klassiker i egna arrangemang, men även ett par originalsånger. Seth Farber kompar på piano, och Holmes Brothers sjunger stämmor i tre sånger, däribland titelspåret som också öppnar skivan.

Det är som om allt direkt hamnar rätt med lite hjälp från Odettas vänner, eller från hennes kusiner som hon presenterar bröderna Holmes. Kusinrelationen är dock vidsträckt i amerikanska sammanhang.

Som skivans undertitel antyder lägger Odetta en tyngdpunkt på gospels som på något sätt är relaterade till, eller kan relateras till, julen. Titelspåret hör dit, likaså den underbart framförda »Rise Up Shepherd«, där Odetta lägger sig långt ner i registret och närmast pratsjunger, eller snarare predikosjunger, med absolut övertygelse.

Även i »Virgin Mary Had One Son« bringar oss Odetta julens tidender. Även där renodlar hon en lätt mässande sångstil, som ytterligare laddar upp sångens sakrala budskap. I den mer gäckande tolkningen av »Mary Had A Baby« ger Odetta i stället en skicklig uppvisning i call- and response-sång, även om hon själv står för både frågor och svar. Men den jublande stämningen är som om hon haft en hel kör.

Till de mer anmärkningsvärda inslagen hör också Odettas version av Leadbellys »Midnight Special« med en del mer aktuella anspelningar på president Bushs utrikespolitik.

Hela skivan formligen frustar av övertygelse och glädje, förtröstan och jublande hopp. Odetta sjunger bättre än på många år, mer fokuserat, tekniskt mer varierat och med utsökt behärskning av den afrikansk-amerikanska gospelns karaktäristiska tonglidningar. Det är lysande musik, och Odetta framför rentav »Down by the Riverside« som om den aldrig tidigare sjungits - om än med draghjälp från sina kusiner.

/Magnus Eriksson