Recension
Hensley, Jerry
Cool Breeze Blowin´
(Dusty Records)

Countryn är en musikalisk tradition där family values hålls i helgd, särskilt på den traditionella scenen. Minns att Del McCoury tvingades avbryta det för Steve Earle så fruktbara samarbetet när festivalsäsongen i mellanvästern närmade sig. Steve Earles språk var omöjligt i de sammanhangen. Skam den som tänker illa därom.

Eftersom countryn är en familjemusik, börjar jag också med gitarristen och sångaren Jerry Hensleys familjehistoria. Ty han är andra generationens avkomma till A.P. Carters bror. Han inledde sin bana som musiker hos Tommy Cash, innan han gick över till broder Johnnys kompgrupp 1974. Där stannade Jerry Hensley i åtta år och hann bland med att förgylla Johnny Cashs magiska version av »Ghost Riders in the Sky« med sitt suggestivt spöklika gitarrspel. Sedan tillbringade Jerry Hensley tjugo år med Statler Brothers.

Och nu ger Dusty Records i Göteborg ut hans första soloskiva: »Cool Breeze Blowin’«. Skivan är helt akustisk och helt vidunderlig. Jerry Hensley blandar egna sånger med klassiker som Carter Familys »Gold Watch and Chain« där han sjunger duett med den mest välsjungande av Carter Sisters, alltså Anita, Bob Dylans »It’s All Over Now, Baby Blue« och Stones »No Expectations«, som gör sig perfekt i folk- eller countrytappning; det visste vi sedan tidigare. Dessutom sjunger han duett med en rejält ärrad Johnny Cash i dennes gripande »Flesh And Blood«.

Arrangemangen är sparsmakade, ibland minimalistiska. Jerry Hensley spelar gitarr med självklarheten hos en mästare som inte behöver bevisa någonting: melodiös och flyhänt picking, återhållet behärskad och maximalt smakfull. Han sjunger med sin djupa, expressiva och lite fårade baryton på samma självklara sätt. Rösten blir ett redskap för sångerna; den lyfter fram och understryker, men tvingar sig aldrig på.
I kompet märks musiker som mandolinisten Glen Harlow och fiddlern Kevin Jackson. När Jerry Hensley släpper fram dem i något fullare frihet och dessutom sjunger i stämmor med Jimmy Fortune från Statler Brothers närmar han sig en traditionsmättad bluegrassestetik, annars handlar det om klassisk country i rakt nedstigande led från Carter Family och familjen Stoneman. Det är hela tiden utsökt musik.

/Magnus Eriksson