Recension
Jones, Billy
Roy on the Hill
(Beejayzus Music)

Ett albumomslag som pryds av en hund är svårt att motstå. Efter ett flitigt lyssnande på den medföljande skivan är det lika svårt att motstå det musikaliska innehållet.

På sitt nya album, 40 år efter debuten, blåser Billy Jones in puls, värme och berättarpassion i sin lockande blandning av irländsk, skotsk och amerikansk folkmusik, rockabilly, country, blues och rootsmusik., Billy Jones, ursprungligen från Skottland har en lång och vindlande karriär bakom sig. Nya albumet spelades in 2017 men släpps först nu då Jones inte varit riktigt nöjd med den ursprungliga mixningen. För egen del kan jag tycka att ljudbilden är lite väl dov. Jones är numera bosatt i Sverige och ”Roy on the Hill” är inspelad i Göteborg.

Billy Jones visar här att han besitter en betydande förmåga att para ihop text och musik, som lite för tankarna till Waterboys. Titellåten ”Roy on the Hill” är en ömsint berättelse om hunden Roy och hans matte Kate, där Jones elegant undviker att hamna i de sentimentala fällor som djurskildringar i musik gärna fastnar i. Jonas Hillerströms lysande fiddlespel och Emily Browns stämma bidrar till berättelsens trovärdighet och i ”Thunder” visar Jones och hans medmusiker att de övertygande klarar att även göra uptempo låtar som inte skäms för sig ens i Chuck Berrys sällskap. Förutom titellåten är »The Way« ett av albumets bästa spår med flyhänt banjospel av Simon Ericson. Överlag är de instrumentala insatserna och arrangemang lysande.

Den som missar den här skivan förtjänar en rejäl utskällning.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify