Recension
Allen, Deborah
The Art of Dreaming
(BFD)

Deborah Allen hade sina kommersiella framgångar på 80- och 90-talen, kanske framför allt genom de två skivorna på Giant 1993 och 1994: »Delta Dreamland« och »All that I Am«. Sedan har skivorna kommit i ojämn tack. Men de har kommit, och nu är det dags för en ny, »The Art of Dreaming«.

Rösten har mörknat, men precisionen i sången och låtskrivandet finns kvar. Skivan rymmer en smakfull blandning av släpiga och sorgsna ballader och up tempo-låtar, stilrent inramade av lätt huggande gitarrpicking, böljande steel, countrypolitanfärgat piano och en rytmsektion som gör just vad den ska göra, varken mer eller mindre.

Skivan speglar också countryns skilda rötter och uttryck. »Memphis Rendezvous« är en bluestonad ballad nersmetad av läcker dobro, »Lyin’ Lips« är en självständighetsförklaring i countryns ständiga kärlekskamp, »Blue Collar Baby« speglar countryns klassmedvetenhet med en rockabillyglimt i ögat medan »Someone Like You« är en djupt känd kärlekssång.

Och i genren lekfull hyllning till föregångarna sätter Deborah Allen någon form av inofficiellt rekord i allusioner och citat från klassiska countrylåtar i »Patsy Cline Crazy«, dessutom med en elegant Patsy Cline-twang i ordet »Crazy«.

En ny skiva med Deborah Allen är alltid välkommen. Hennes klass och stilkänsla är omisskännlig.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify