Recension
Nitty Gritty Dirt Band
Welcome to Woody Creek
(Dualtone)

Projektet »Welcome to Woody Creek« inleddes redan 1996 med en veckas vistelse i Jimmy Ibbotsons stuga i Woody Creek, Colorado. De flesta av skivans sånger växte fram den veckan, men kicken att på nytt spela in i ett renodlat kvintettformat fick Nitty Gritty Dirt Band först i samband med inspelningen av hyllningsskivan till Carter Family. Ytterligare några sånger hade tillkommit under tiden, och resultatet är alldeles lysande.

Det är bara att plocka sånger. »Jealous Moon« med glasklar stämsång à la Flying Burritos lyckligare stunder, avklarnat spetsiga gitarrlicks som för sången framåt, Jeff Hannas pregnanta slidelinjer som understryker dess tillbakablickande vemod. »It’s a New Day« vars släpigt dylaneska sång läckert kontrasteras mot stämmorna och refrängens bärkraftiga melodi, så tydligt profilerad av Matraca Berg, en av Mrs Hannas två co-writes på skivan. »Old Time’s Sake« med sina stämningar i gränslandet mellan »Auld Lang Syne« och Amazing Rhythm Aces gamla mästerverk »Dancing the Night Away« framlyfta av Bob Carpenters eftertänksamma piano och ännu mer utsökt slide av Hanna.

Och så har vi två covers: Beatles »Get Back« och Gram Parsons »She«. Vilken som är mest uttjatad kan diskuteras, dock lyfter Nitty Gritty Dirt Band båda sångerna över de eoner av meningslöshet som de alstrat under decenniernas lopp.

Avslutningen »Midnight at Woody Creek« är följdriktig, där en akustisk gitarr akvarellikt drar upp landskapets linjer och Jimmie Faddens munspel låter ana delar av dess vilda liv. Välkomna dit!

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify