| |||||||
Recension
Blandade Artister
Dom som aldrig ger upp – en hyllning till Magnus Lindberg
(Smilodon)
Jag har aldrig haft något förhållande till Magnus Lindbergs musik, varför vet jag inte, jag har ju som en jämförelse med (oftast) stor behållning följt Ulf Lundells musikaliska resa. Peter LeMarc, Eldkvarn och Toni Holgersson är andra jag följt över åren. Därför väcktes min nyfikenhet när projektet att göra ett hyllningsalbum inför vad som skulle varit Magnus Lindbergs sjuttioårsdag. Via några av Göteborgs skivbörsar får jag tag i en trio av hans album från åren 1978-1982 som bekräftar att jag nog borde ha haft bättre koll på honom.
Det bekräftas också av den här samlingen där en imponerande samling av svenska artister och musiker ger sina tolkningar av Magnus Lindbergs musikaliska arv.
Resultatet är också genomgående av hög karat, flera av de medverkande har också samarbetat med Magnus Lindberg. Dit hör Basse Wickman som gör kanske albumets mest berörande tolkning med ”Från en mörk, mörk himmel”. Andlöst bra. Sophie Zelmanis såriga version av ”Då tänker jag på dej” är fylld av respekt samtidigt som hon inte ger upp sitt eget personliga uttryck. Louise Hoffstens gör en kongenial version av ”Jag har aldrig varit i Memphis” som jag hoppas inte stannar på det här albumet utan tar plats i Hoffstens ordinarie repertoar. Jag måste också nämna Toni Holgersson vars tolkning i ”Ser du” konfirmerar det artistiska släktskapet.
Sammantaget förvaltar de medverkande artisterna Magnus Lindbergs musik på ett sällsynt lyhört sätt som visar att den fortfarande är relevant. Tolkningarna är gjorda med respekt, utan att för den skull göra avkall på den glädje och men också den sorg som Magnus Lindbergs musik lämnat kvar till oss.
Magiskt.
/Lars Svensson