Recension
Rogers, Tammy & Thomm Jutz
Surely will be singing
(CD Baby)

Jag har alltid, eller åtminstone i trettio år, beundrat Tammy Rogers fiddlespel, när hon förgyllt alla skivor där hon varit studiomusiker eller som medlem i SteelDrivers. Och när hon sjungit på sina egna skivor har allt också allt på plats.

Och det gör det även när hon oftast tar andrastämman bakom Thomm Jutz mjukare solostämma. Både vokalt och instrumentalt möts de i utsökt samförstånd. I flera spår hör vi endast Tammy Rogers fiol och mandolin och Jutz gitarr men i några fyller banjo, dobro och bas ut.

Genremässigt rör sig musiken mellan bluegrass och old timey, men också med stämningar som minner om Stephen Fosters melankoliska stunder, som »Hard times«. I »Long gone«, med ypperligt mandolingspel av Tammy Rogers, skapar de två en godmodig syntes av bluegrass och truckercountry, medan »Speakeasy blues« ger en stämningsbild från förbudstiden som för tankarna till New Lost City Ramblers, inte minst genom det frenetiska banjokompet.

Och duosången i »About last night« ger en vacker bild av hur eftertankens kranka blekhet kanske inte behöver vara så krank.

Det är smakfullt, vackert, virtuost och väl varierat. Jag kan inte se att något kunde gjorts bättre.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify