Recension
Davidsson, Helena
Aldrig lika konstig och ensam igen
(Kakafon Records )

Den som brukar sortera sina skivor i genrer får nog problem med Helena Davidssons nya album. Är det visa-,folk- eller jazz? Svårt att säga, så skulle exempelvis den finstämda titellåten vara en blues, och min personliga favorit; ”Det måste hända något stort” med sina finurliga tempoväxlingar kunde vara ett Paul Simon arrangemang.

Alla texter är skrivna av Helena Davidsson. Musiken är skriven, med ett undantag, av kompositören Sofia Pettersson I förstone kan texterna uppfattas som enkla nonsenstexter, en slags barnfunderingar: ”Visst är det märkligt ändå/hur månen kan vandra och veta sin väg/över himlavalvet”. Kanske är det av den anledningen som jag efter intensivt lyssnande kommer på mig själv gå och gnola på texterna i alla möjliga sammanhang som exempelvis under en promenad med hunden. Texterna är, som sagt, på gränsen till det naiva men Helena Davidsson fångar samtidigt skickligt upp en hoper vardagliga funderingar, mer eller mindre galna tankar som fyller hjärnan.

Helena Davidsson sjunger med en personlig ton som interagerar fint tillsammans med skickliga medmusiker: Henrik Cederblom, gitarr, Olle Linder, bas och trummor, Stefan Wingefors, piano, Lisen Rylander Löwe, saxofon och Jon Fält på trummor. Tillsammans skapar man en organisk helhet av visa-/folk-/jazz.

Det här är bra.

”Fötterna vill dansa och marken sjunger på en glad melodi”.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify