 |
| ||||||
 |
Recension
Gibrish
Ådalsbanan
(Paraply Records)
Sundsvallskvintetten Gibrish har precis släppt sitt femte album. De fortsätter sin musikaliska resa och har den här gången förankrat det hela i Ångermanland och framför allt i Ådalen. I maj i år var det 90 år sedan skotten föll där svenska militär under polisbefäl avfyrade sina gevär mot svenska arbetare och deras demonstrationståg och fem personer dödades. Gibrish har inför skivan till och med letat upp den trumpet som för 90 år sedan blåste eld upphör-signalen och troligast räddade flera liv. Trumpeten hittades i Köpenhamn och i låten ”Trumpetaren” hedras mannen som blåste signalen och berättelser från händelsen är inklippta i låten.
Gibrishs musik är lika oförutsägbar som förr med starka insatser från musikerna. Till merparten är albumet teatermusik eller kabarémusik av det snitt som på 1970-talet spelades landet runt inom proggrörelsen. Och i bästa mening finns det en hel del av 70-talets musikrörelse i ord och texter. Gibrish vill berätta något och musik och text har som syfte att framföra berättelser.
Förr har jag liknat Gibrish vid Tom Waits mest filmiska stunder eller lite Demian. Men den här gången är det mer 70-tal och den tiden bluesrock och progg som är utgångspunkten. De textintensiva, ibland lite febriga, berättelserna varvas med kortare rent musikaliska stycken. Här har dessutom plockat fram en låt från gamla Blue For Two och gör ”Eye Of The Storm” på svenska som en pampig hyllning till Freddie Wadling – sa jag teatermusik, sa jag progg…Ett helt album kan trots allt bli lite mycket av allting då jag är fullständigt övertygad om att det är på scenen som Gibrish är som bäst.
Gibrish känns ändå lite mer rätt än någonsin i dessa tider. Deras tidlösa och fantasifulla betraktelser bjuder lyssnaren på en skön men inte helt bekväm resa mellan nu och då och till Ångermanland, Höga kusten och Ådalen. En trakt som just nu är mer aktuell än någonsin med serietecknaren Mats Jonssons ”Sommar” och senaste bok och Tove Alsterdals nya kriminalromaner. Lagar man dessutom en sotare eller öppnar en burk surströmming och häller upp ett glas whisky från High Coast är man hemma med Gibrishs nya album…
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.