Recension
Browne, Jackson
Downhill From Everywhere
(Inside Recordings )

Det är ett halvt sekel sedan jag första gången stötte på Jackson Brownes namn. På Tom Rush album ”The Circle Game” (1968) finns ”Shadow Dream Song” skriven av en då okänd låtskrivare. Med tanke på att albumet även innehöll flera, och bättre, låtar med de lika okända kompositörerna Joni Mitchell och James Taylor må det vara förlåtligt att jag inte tog någon större notis av den unge låtskrivaren Jackson Browne. 1970 släppte Tom Rush uppföljaren till ”The Circle Game”, där fanns ”These Days”, också den skriven av Jackson Browne. Då var jag fast. Att som ung man i tjugoårsåldern drabbas av ett, och jag tvekar inte, mästerverk som lyckas samla en massa känslor på en och samma gång var stort. ”These Days” finns utan tvekan i mitt DNA. Få sånger har betytt så mycket för mig under dessa femtio år som ”These Days”. Men det är Tom Rush tolkning jag återkommer till, inte Jacksons egen version, trots David Lindleys sublima gitarrsolo.

Sedan dess har Jackson Browne varit en av mina trogna följeslagare. Mellan debutalbumet ”Saturate Before Using” (1972) och ”Hold Out” (1980) gjorde Browne en rad lysande album fyllda av låtar om kärlek-, ensamhet och utanförskap: ungdomens eviga teman. Efter 1980 började dock Jackson Browne alltmer lägga ett politiskt fokus i sina sånger vilket påverkade låtarnas kvalitet negativt. Samtidigt upphörde det givande samarbetet med multiinstrumentalisten David Lindley.

Det är först 2014 då albumet ”Standing In the Breach” släpptes som jag tycker Browne fullt ut lyckas göra en övertygande syntes av sin mer introverta sida och sitt utåtriktade, politiska engagemang. Det nya albumet heter ”Downhill From Everywhere” och lägger sig textmässigt och musikaliskt nära intill förra albumet. Fem av de tio låtarna är skrivna av Browne, de övriga fem delar han kompositörskap med andra, företrädesvis musiker som också medverkar på albumet. Och det ska sägas på en gång: det är ett otroligt samspelt gäng som bidrar till att göra albumet till angelägenhet för fler än de närmsta fansen. De flesta av musikerna här var med även på ”Standing In the Breach”. Särskilt Greg Leisz insatser på pedal-/lapsteel kan inte nog prisas. I mångt och mycket är ”Downill From Everwhere” ett kollektivt genomfört album.

Inledande ”Still Looking for Something” påminner om en tidig Jackson Browne i både tempo och gitarrbaserade arrangemang. Och optimismen från sjttiotalet finns ännu kvar: ”I´m still looking for something/I´m out here under the streetlight baby I´m/still looking for something in the night”.

Två andra höjdpunkter är den finstämda ”A Human Touch” som närmast formar sig till en duett tillsammans med Leslie Medelson samt ”Love is Love” där Alethea Mills och Chavanne Stewarts röster fyller den kanske banala titeln med djup.

Jackson Browne beskriver själv sina sånger som en sorts porträtt av människor, platser och, inte minst, möjligheter att genom musiken försöka påverka de val vi gör i dag ska vara till gagn för kommande generationer. Det kan låta som att han ger sig ut på djupt vatten. Men Jackson Browne bottnar. Hans nya album bekräftar detta.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify