Recension
Whitney K
Two Years
(Maple Death)

Detta är en platta som med stor sannolikhet hade funnit vägen till Lost-in-the-blåst-avdelningen ganska snabbt. Vilket hade varit tråkigt. För det är en riktigt bra platta.

Men okänt namn, töntigt omslag, ointressant titel och kanadensiskt skivbolag i London ingen hört talas om. Oddsen var inte så goda. Om inte en engelsk musiktidning hade skrivit några positiva rader i en kort anmälan. Tillräckligt lockande för läsaren att söka sig vidare. Och där fanns den, och det var sant. Lockande lyssning.

Det vi bjuds är en blandning av kanadensisk folkmusik, americana, John Cale och Velvet Underground. Konner Whitney från Whitehorse Yukon har tillsammans med framför allt Josh Boguski och Avalon Rossinol-Tassonyi skapat ett modernt stycke musik baserat på ett uppbrott från traditionella fördomar och synsätt.

Fiol och cello i den inledande ”Good Morning” ger skenet av en inte så god morgon, men en förhoppning om att det blir bättre i morgon. Bara för att följas av en primitiv rockare ”Trans-Canada Oil Boom Blues” där Kanadas image, på gott och på ont, blottläggs.

”Last Night #2” är snarare en garagerockare, ”Cowboy City Rocker” en honky-honk blues, ”The Weekend” minimalistisk med orgel, ”Hit The Pipe” fiol- och cellodriven och avslutande ”Maryland” en fin kärleksundran.

Det vore synd att skicka Whitney K´s ”Two Years” till Lost-in-the-blåst-högen redan nu. Den är värd ett bättre öde än så.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify