Recension
Childers, Tyler
Long history of violence
(Hickman Holler Records/RCA)

Under i stort sett total radiotystnad från den traditionella countryns kanaler har Kentucky-födda Sturgill Simpson och Tyler Childers skrivit sig fram till en position som två av den moderna countryns allra viktigaste men omstridda röster. Simpson, som vann en Grammy för bästa country-album 2017, blev det året inte inbjuden till den konservativa högborgen CMA:s årliga festival, istället slog han upp sitt case utanför festivalen i Nashville och spelade in pengar för ACLU – det amerikanska förbundet för medborgerliga fri- och rättigheter.

Simpson och Childers vägrar att göra det förväntade. Sturgill Simpsons förra skiva var en kritiker-utskälld 'synt-rock'-urblåsning och i höstas släppte han en traditionell bluegrass-skiva på sin back-katalog som svar på ett insamlings-löfte till sina fans. Bluegrass-top-notch som fiddlaren Stuart Duncan, gitarristen Tim O’Brien och mandolinisten Sierra Hull lyfter »Cuttin’ grass« till en av modern bluegrass allra bästa. Bra sväng med fina soloinsatser i Simpson-låtar som »Turtles all the way down« och »Long white line« från Simpsons genombrottsskiva »Metamodern sounds in country music« – även om jag fortfarande kan få fantomsmärtor av den estniske gitarristen Laur Joamets distinkta picking. Dessa lindras närmast till fullo av Sierra Hull. Lyssna till hennes mandolinspel i »All around you« – mästerskap i renaste form.

På »Long history of violence« samlar Tyler Childers ihop en fin samling old-time-musiker, dubblerar fiddlaren Chloe Edmonstones med sitt eget halv-krattiga nybörjarspel och bjuder på en lång rad låtar ur genren som lär peka tillbaka mot inbördeskriget, som »Zollie’s retreat« och »Squirrel hunter«.

Plattan inleds med »Send in the clowns« som om Tyler skulle vilja säga att vi har hamnat i fel sällskap men det finns hopp om bättring. Sist ut ligger Tyler Childers eget bidrag, den nyskrivna »Long history of violence«, där han lyfter fram den långa historia av polisvåld mot afrikan-amerikaner och som lett till protester över hela landet med demonstrationer och våldsamheter. Han ber dem av oss som aldrig behövt oroa sig över att bli felbehandlade på grund av hudfärg att vända perspektivet med rader som:

It’s called me belligerent, it’s took me for ignorant / But it ain’t never once made me scared just to be / Could you imagine just constantly worryin’ / Kickin’ and fightin’, beggin’ to breathe?
How many boys could they haul off this mountain / Shoot full of holes, cuffed and layin’ in the streets / ’Til we come into town in a stark ravin’ anger / Looking for answers and armed to the teeth?

Referensen till George Floyd som dödades av en polisman är tydlig. Childers första tanke var att släppa skivan okommenterad, men han ångrade sig och spelade in en sex minuter lång video där han berättar om bakgrunden till skivan och varför han såg sig nödgad att lyfta sin röst mot de pågående orättvisorna. Tyler Childers är rakt igenom kärnvirke och den här plattan är på många sätt en av de starkaste på länge.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify