Recension
Springsteen, Bruce
Letter to you
(Columbia)

När Dylan hörde Springsteens första plattor lär han ha sagt något i stil med att ”om han fortsätter så där kommer han snart att ha använt alla orden i engelskan”. Vissa dagar önskar jag att Springsteen hade gjort det, använt upp alla orden och fortsatt utveckla sin egen Dylanesqua skrivstil och diktat vidare om Wild Billy, puertorican Jane och Mary Queen of Arkansas och alla andra figurer i samhällets utkanter i den rockjazz-opera New Jersey-sonen såg kring sig och i sig och i drömmen.

Men Springsteen red sin glädjerika ångeststyrda skuta mot en mer stringent lyrik, om än alltid med drömmarna kvar. För vem hade väl velat vara utan »Born To Run« och »Darkness on the edge of town« och »Nebraska«?. Och därför gläds jag extra mycket åt de gamla sjuttiotalslåtarna som smitit in på nya plattan »Letter to you«, med »If I was the priest« och Springsteens egen »My back pages«: »Song for orphans« som särskilda pärlor.

I en av de oräkneliga intervjuer Springsteen gjort i samband med det här släppet pratar han om hur han har alla tider av sig själv med sig. Och därför blir det också denna tillbakablickande, in i en tid som man undrar om den överhuvudtaget har funnits. Men här finns också Ghosts som öppnar med Cadillac Ranch-trumintro för att sedan gå över i Little Steven-riff på ett sätt som får en att undra om den trillade av van Zandts 80-talsplatta »Men without women«.

»Letter to you« är ingen hundraprocentig platta men det finns helt klart guldkorn och får ni lite långtråkigt någon gång så lyssna efter Garry W. Tallents bas, den har funnits med i bandet längst av alla och är det nav från vilket E Street hämtar sitt särskilda sväng. Och fortfarande funderar jag lite över hur några av förra plattans låtar hade kunna låta med E Street Band, med Tallents basspel.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify