Recension
Little Milton
Think of Me
(Telarc)

»Think of Me« är Little Miltons sista skiva. Det blev också en av hans bättre skivor. Little Milton sjunger med suverän inlevelse och övertygelse. Hans hesa tenor var smidig och expressivt kraftfull in i det sista. Hans karaktäristiska entonsspel hörde knappast till gitarrkatalogens omistliga, men Little Milton var konsekvent i sin teknik och vägrade anpassa sitt spel till de nya mönster som bröt fram efter det att han etablerat sig på fyrtio- och femtiotalen.

Det gav hans musik en omisskännlig personlighet. I en låt som »I’ll Be« lyfter också Little Miltons plockiga gitarr fram sången på det sätt som var typiskt för gitarristerna i hans generation, innan flera av dem under intryck från de unga engelsmännen förfinade sin teknik.
»Think of Me« understryker också att Little Milton främst var en sångare. Gitarren var ett stöd, ett instrument i ordets klassiska bemärkelse. Det hindrar inte att Little Milton kunde vara nog så elegant i sitt utspel, men hans teknik var alltid en språngbräda för hans själfulla sång.

»Think of Me« ger en fin ingång till Little Miltons musik, för dem som inte lyssnat så mycket på honom tidigare. Och den som gjort det vet vad som väntar: snyggt soulfärgade ballader, besjälad sång, läckra orgelmattor och varsamt rytmkomp. Det är djupt meningsfull musik i gränslandet mellan 1950-talets urbana blues och de soulinfluenser som blev allt starkare under decenniet som följde.

/Magnus Eriksson