Recension
Guyton, Mickey
Bridges
(Capitol Nashville)

»If you think we’re living in the land of the free / You should try to be black like me«, sjunger Mickey Guyton på sin nya ep Bridges. I sången »Black Like Me« berättar hon om sin uppväxt i Arlington, Texas i en afrikansk-amerikansk familj, om känslan att vara den som inte passar in.

Det kan låta som en vag protest, men orden visar också hur Mickey Guyton ansluter till countrymusikens tradition av sociala kommentarer där ett personligt livsöde eller en konkret händelse låter det individuella få symbolisk räckvidd, en metod som påverkar tänkandet på längre sikt än mer hårtslående protester.

Fast det kanske är det som är mest countrylikt i Mickey Guytons musik, kunde någon puristisk lyssnare invända. Jag brukar hävda att kritiken mot popcountryn är ohistorisk, men inför Mickey Guytons musik skulle jag kunna säga att den är så avskalad från stildrag som vi vanligen förknippar med country att det kanske bara är skivbolagets hemvist i Nashville och inriktningen på countrypubliken som gör att vi behandlar den som country.

Med det sagt är det uppenbart att Mickey Guyton är en utmärkt popsångerska. Och en sång som »Rosé« kunde varit en lågmäld countryballad med ironisk studs om det inte vore för den bombastiska refrängen. Kanske ger också countryn bästa ramen för den religiösa tematiken i sånger som »Heaven Down Here« och »What Are You Gonna Tell Her?«

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify