Recension
Barnett, Mandy
A Nashville Songbook
(BMG)

Mandy Barnett har spelat Patsy Cline i en musikal runt 500 gånger på scen. När hon framträdde med sin första skiva 1996 visade Mandy Barnett att hon tillsammans med Marsha Thornton var den överlägsna torch singern bland yngre sångerskor som anknöt till Patsy Cline.

Marsha Thornton har försvunnit från scenen, och jag får medge att jag trodde att även Mandy Barnett hamnat i countryns skuggvärld av orättvist tystnade artister. Jag tappade bort henne redan efter hennes andra skiva, som kom 1999, och såg nog julskivan för tio år sedan som ett försök att blåsa liv i en karriär som gått i stå.

Det kanske det också var, i vilket fall har Mandy Barnett givit ut fyra skivor sedan dess av vilka jag alltså har missat tre. Just nu lyssnar jag dock på den nya »A Nashville Songbook«, där den obestämda artikeln kunde ersatts av ett possessivt pronomen: »My Nashville Songbook«.

Även om vi känner igen sångerna och trots att Mandy Barnett växlar mellan smågruppsformat och orkestrerade arrangemang hör vi en lysande uttolkare av andras sånger, en sångerska som gör varje sång till sin egen. Skivan ger också talrika prov på Mandy Barnetts fina sångteknik och rikt nyanserade frasering. Någon gång hör vi en klassisk popsångerska, ofta en torch singer men ibland också en stilren honky tonk-sångerska.

Låtvalen är oklanderliga: »Heartaches by the Number«, »Help Me Make It Through the Night«, »A Fool Such As I«, »Love Hurts”«, »It’s Now or Never«. Förutsägbart? Javisst, men det ligger i genren när man skapar en Nashville-edition av »The Great American Songbook«. Och visst blickar Mandy Barnett åt det hållet också. När hon tolkar »The End of the World« går min tanke till Julie Londons version, inte till Skeeter Davis mjäkigare framtoning.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify