| |||||||
Recension
J. Tex
Neon Signs & Little White Lies
(Heptown)
J. Tex har varit en stadig gäst på countryscenerna hemma i Danmark och i Sydsverige under ganska många år. Ibland med bandet The Volunteers, solo och ibland med andra musiker. Jens har en röst som man tar på allvar så fort man hör den. Han har den rätta skrovligheten som gör att allt han sjunger känns så rätt. Att han är född i Detroit och uppvuxen i Danmark bidrar säkert till helheten. Det känns äkta rakt igenom utan att vara sökt för en sekund.
Det nya albumet är lite av en blandning av nytt och gammalt. Både när det gäller låtval och när det gäller sound. Låtarna är hela tiden på allvar. Varje låt är en smart förpackad berättelse ur livet. Snyggt arrangerade. Det är avskalat med Jens själv på gitarr, Frank Borgaard på bas, Thyge Van Dassen på violin och svenske Benny Pedersen på pedal steel. Tommy Tift har spelat in i studion, Tommy från band som Vånna Inget och True Moon har helt klart den rätta känslan för J. Texs musik.
“Neon Signs & Little White Lies” har en bas som låter gammalt och genuint och en del låtar kunde vara gamla standards, så bra är de, och en del tar sig in till den brusande staden från den lantliga basen. Det genuina uttrycket, den hudnära rösten, det nära gitarrspelet och allt med en skön känsla för melodier gör helheten mycket hörvärd.
Inledande ”Broken Rose” är en blivande klassiker, en oslagbar melodi som biter sig fast. ”This Old Banjo” är inspelad förr och är nu så nära en klassiker den kan. Och titellåten med sitt betagande fiolspel äter sig inpå mig på ett behagligt sätt. ”My Kind Of Town” bär jag med mig från senaste gången jag hörde Jens och Benny live. En text som vi nog är många som kan känna igen oss i.
Jag hade nog inte trott att en dansksvensk inspelning skull kunna konkurrera med Zephaniah OHora och Neal Casal som höstens bästa countryalbum. Men det här är bra på allvar, genomtänkt och genomfört på ett sätt som bara imponerar. Tolv låtar på 50 minuter som jag gärna hör igen och igen.
I en rättvis värld borde detta vara albumet som lyfter J.Tex upp till en högre nivå. Hans merch, framför allt kepsarna, hans affischer och hans omslag har alltid varit i världsklass. Men den inspelade musiken har förr inte riktigt nått upp till samma nivå. Men nu finns det äntligen ett väldigt värdigt album som matchar hans så genomförda helhet.