| |||||||
Recension
Dixie Chicks
Gaslighter
(Columbia)
Det står »Dixie Chicks« på mitt vinyl-ex, men tydligen har det kommit en ny upplaga under namnet »The Chicks«. Skivan är dock densamma: Gaslighter. När jag intervjuade Emily Robison (née Erwin, numera Strayer) 2003 kallade hon gruppens minst lyckade skiva »Fly« (1999) »a divorce record«.
Både Martie Maguire och Natalie Maines var nyskilda. Det gav en besk frispråkighet som skapade bilden av de uppkäftiga Dixie Chicks.
När gruppen nu ger ut sitt åttonde studioalbum präglas det av Maines nästa skilsmässa. När jag först lyssnade tänkte jag att gruppen inte ska göra skilsmässoskivor. Tungt rytmkomp och programming underströk uppgörelsetexterna, och de fina instrumentalisterna Emily Strayer och Martie Maguire trädde i bakgrunden.
Men musiken öppnar sig. Överdubbningarna av Martie Maquires stråkinstrument och sammansmältningen av sången med de datoriserade bakgrunderna blir organisk.
Även om jag tycker att den akustiskt präglade »Home« och gruppens bluegrass- och western swing-album pre-Natalie Maines är deras övertygar även en skilsmässoskiva.