Recension
af Ugglas, Peder
Works part 3
(Rootsy Music)

Det som först kommer till mig efter att ha lyssnat på den tredje delen i Peder af Ugglas svit ”Works” är innerlighet. Den djupa känslan av ögonblicklig övertygelse. Och eftersom Part 3 är snarlik Part 1 och 2 bara förstärks intrycket av att de ger ett överflöd av intryck.

Peder af Ugglas har en unik förmåga att skapa en melodi eller ett tema som successivt växer fram och omväxlande vävs till ett musiktäcke av personligt gitarr- och pianospel. Det är inte minst slidegitarrspelet som imponerar, när det böljar fram som en ilsken geting eller mjuk trollslända.

Med tanke på Peder af Ugglas skicklighet är det inte underligt att artister som Louise Hoffsten, Adolfsson & Falk, Stefan Sundström och Yonder genom åren har utnyttjat han kunskaper. Mindre väntat är det kanske att hitta Peder af Ugglas namn på spelningar med Linus & The Loosers. Amerikansk desertörrockare som startade sin svenska skivkarriär på Larm Records i Malmö. Dessutom har Peder af Ugglas skrivit musik för TV, Teater och Film.

”Works” är tänkt att bli en serie på fyra lite kortare album där den nya, den tredje delen, just har blivit klar. Precis som de två föregående är det en fängslande samling instrumentallåtar med ett mjukt tillslag. Som reflekterande nedslag i musikalisk smältdegel. Som i ”Reflection” på Part 3. För musiken är en häpnadsväckande kombination av ljud och instrument och en kombination av olika musikstilar. Pop, folkmusik, jazz, vals eller kyrkomusik. Många skulle säkert lyfta fram det lysande slidegitarrspelet, men jag bländas av kombinationen och interaktionen mellan piano och gitarr. Och av arrangemangen där instrumenten byter plats och där det skapas lager av lager av tonslingor och inhopp. Ta bara ”Lore” från Part 2 där tre gitarrer leker kurragömma.

”Summer Light” från ”Works Part 1” söker sig fram likt morgondimman över slätten, sveper mjukt in omvärlden i ett mystiskt skimmer. Ett dimhöljt dunkel som också skildras på de tre omslagsillustrationerna. På Part 1 finna även en struttig bidans i ”Bumblebee Ball” och den hoppingivande skuttigt morgonspralliga ”A Good Day”.

På Part 3 fängslas jag av ”Dream Away” som i sin enkelhet liknar engelsk folkmusik, av ”Spring Tide” som är jazzigt experimentell och av ”Repose” som skulle kunna passa i vilken kyrka som helst.

Efter ett lite längre uppehåll är nu Peder af Ugglas tillbaka med full kraft och med ett knippe instrumentalmusik som saknar sitt like. Tack för det. Nu ser vi fram emot Part 4.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify