Recension
McKee, Maria
La vita nuova
(Aftnar/Border)

I mitten av tjugohundratalet levererade Maria McKee två verkliga styrkebesked. Syskonalbumen ”Peddlin’ dreams” och ”Late December” visade en påtagligt fokuserad artist som med ventilerna öppnade fick friskt utlopp för nyfunnen kreativ framåtanda. Sedan tog hon ett steg tillbaka, och försvann.

När McKee nu bryter den tretton år långa tystnaden låter hon förstå att den personliga resan, med vunna insikter kring identitet, sexualitet och en omdanande flytt från en kontinent till en annan har varit lång och mödosam men också frigörande.

Ty nog hörs det att Maria McKee idag befinner sig på en trygg plats. ”La vita nuova” ljuder förtröstansfull och stolt, rik på lika mycket livsvisdom som upptäcktslystnad.

I dramaturgi och struktur minner albumet delvis om den symfoniska rocken från fina ”Life is sweet” och för all del ”High dive”, men den vilar här på en grund som har mer gemensamt med det nya landets rika folktradtion (McKee bor numera i London) än den amerikanska rotmusik som artisten gång efter annan har låtit stöpa om sig i.

Samtliga sånger här är delikat formulerade, lika beständiga i tonspråk som artistens omisskännliga röst är välbevarad. Det är frodiga kompositioner med litterära kvaliteter. Ofta ljuder de överväldigande i sin själsblottande dramatik och sitt hudnära tilltal, på ett album som tar den från Dante lånade titeln till sitt hjärta i skildrandet av den pånyttfödelse som bara kan komma ur insikten att livet är en ständigt pågående förvandling.

Tidigare publicerad på www.markandersson.se/

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify