Recension
Carolyn Sills Combo
Return to El Paso
(CD Baby)

Marty Robbins klassiska outlawsång »El Paso« eggar fantasin. Den lakoniska tonen, den desperata kärleken, den arma främlingen som skjuts ihjäl efter att bara ha fått ett par rader. Och den ödesdigra flykten genom the Badlands. Marty Robbins spelade in sången 1959. Sju år senare kom »Faleena (from El Paso)«, där han berättade kvinnans historia.

1976 gav han ut »El Paso City«, där en resenär ett sekel senare upplever något konstigt när han flyger över El Paso och the Badlands. Han lever sig in i den olyckliga mördarens flyktväg. Han inser att han kanske är en reinkarnation av mördarens själ.

Och nu ger Carolyn Sills Combo ut en ep (digitalt, vinyl, cd) med fem sånger som tolkar det gruvliga dramat från de skilda gestalternas perspektiv. Carolyn Sills öppnar med cowboyens vädjan till Faleena att inte gå till »Rosie’s Cantina«. Han känner att det kan bli bråk. Det är en vemodig text till uppsluppet komp med flödande steel och altstämd gitarr.

Sedan hör vi den dödade, »the handsome young stranger«, vars röst återges genom Gerard Egans melodramatiska recitation. Faleena slits mellan älskarna, men vågar inte visa sin sorg: »I’m not crying, I’ve just rubbed jalapenos in my eyes«. Den altstämda gitarren är tillbaka och blir ett ledmotiv som ledsagar oss genom dramat - som i Marty Robbins sång. Sedan hörs hästen, som cowboyen flyr på, och den Texas Ranger som till slut dräper dråparen.

Det är mycket bra. Musiken är fint varierad och följsam i förhållande till de stämningar som manas fram. Vi hör den klassiska cowboysången, men också honky tonk och ett stänk av western swing. Och trots valet av hästens perspektiv blir det aldrig virrigt eller nyckfullt. Tvärtom, den instrumentala bilden är väl sammanhållen, Carolyn Sills har en uttrycksfull och lättrörlig röst, och hela sviten blir en fin tradering av Marty Robbins gradvist uppbyggda och gestaltade drama. Det är ett drama som tål ytterligare röster och vidareutvecklingar.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify