| |||||||
Recension
Secret Sister, The
Saturn return
(New West Records)
Alabama-systrarna Lydia och Laura Rogers karriär har varit en berg-och-dal-bana sedan debuten med 50-talsnostalgiska självbetitlade plattan som kom 2010. Efter omedelbar succé, inspelning med Jack White och turnéer med Bob Dylan blev systrarna dumpade av skivbolaget efter uppföljaren »Put your needle down«, 2014, som inte sålde. Blåsta och stämda av managern och nere på nio vände allt efter stöd från Brandi Carlile och en crowfund-kampanj som resulterade i »You don’t own me anymore«, ett av 2017 års allra starkaste album. Plattan kom ut i juli och några månader senare träffade jag systrarna i ett på alla sätt stekhett Nashville där de var på språng mellan egna gig och gästspel och pendeln hade helt klart vänt.
Nu kommer fjärde skivan »Saturn return« som en bekräftelse på detta, en vändning där systrarna återigen tagit hjälp av Carlile. »Saturn return« är en platta med ett mer utpräglat popsound och att träffytan blivit större kommer vi med all sannolik att få vittnesmål om, för låtskrivandet och stämsången hos den här duon är närmast oöverträffad i dagens americana – och med tydliga rottrådar till den kyrkliga musiken, bluegrassen och countryn.
På »Saturn return« har den västra hemisfärens starkaste duostämmor bestämt sig för att delvis bryta upp enheten och ta solo-lead på ett helt annat sätt en tidigare. Inte helt sant eftersom de gjort det redan på debutplattan men nu mer distinkt genomfört. Är det ett bra grepp då? Jo, visst. Mycket för kontrastskapandet och eftersom man vet att man får duon igen. Med det sagt är »Hold you dear« ett fint exempel på att Laura Rogers funkar utmärkt som solist. Annars är duons Tin can angel, Silver och soulsvala »Late Bloomer« andra favoriter på detta granitstarka statement från Muscle shoals-områdets superduo. Men, det är ju långt från debutskivans pedal-steel-drivna honky-tonk förstås.
/Magnus Östnäs