Recension
Carter, Janette & Joe
Last of Their Kind
(Dualtone / Playground)

Janette Carter är en bra bit över 80 nu, och lillbrorsan Joe bara några år yngre, så det är klart att det inte låter kristallklart om Sara och AP:s barn längre — Janette har dessutom ärvt sin mors mörka, kärva röst och låter särskilt i duetterna mer som en karl.

Men det låter äkta. Närmare bergsmusikens flödande källa än så här går det nog inte att komma idag. Carter Familys låtar har man ju hört förr — även om A P Carters ”Stern Old Bachelor” är ett underbart självporträtt av den konträre och avige mannen — men när Janette sjunger sin egen ”Close of the Day” och kompar med autoharp beskriver hon sin lilla värld med en förtröstan som är direkt rörande.

Och Janettes barndomsminnen i ”If I Only Were A Child Again” är genomsyrade av hennes kristna tro, men minst lika levande som Dolly Partons.

Om Janette står för den lilla världen i skuggan av Clinch Mountain så har Joe ett vidare perspektiv. ”Trough the Eyes of An Eagle” tar in hela USA från örnens perspektiv, både geografiskt och historiskt, och i rövarballaden ”Pole It Reba” låter han som en ännu knarrigare och gammelmanstrött Johnny Cash.

Här och där får Joe och Janette hjälp med kompet av diverse yngre medlemmar av klanen Carter-Cash, men det är hela tiden syskonen och deras märkliga, glittrande sånger som står i centrum.

De uppträder fortfarande varje lördag i Carter´s Fold, en nybyggd musikteater nära A P:s och Saras hem i Maces Spring i Virginia.

Men det gäller att masa sig dit innan det blir för sent.

/Christer Olsson