Recension
The Highwomen
The Highwomen
(Elektra)

The Highwomen är en genial ordlek. Syftningen är uppenbar, och den förstärks av att sången »Highwomen« har samma melodi som The Highwaymens signaturlåt. Fast den kvinnliga versionen är mörkare när den ger röst åt kvinnor som alla är offer för vita mäns politik: en centralamerikansk flykting som dör på vägen genom Mexico, en läkekunnig kvinna som hängs som häxa i Salem, en förrymd slavkvinna som blir predikant och en Freedom rider, alltså en av de aktivister som sökte sig söderut för att stödja den afrikansk-amerikanska kampen för medborgerliga rättigheter i början av sextiotalet.

Liksom i förlagan hör vi röster från andra sidan graven, men de blir konsekvent motröster till den machistiska heroism som präglar originaltexten. Och klokt nog låter gruppen en färgad sångerska, engelskan Yola, framför aktivistens berättelse.

Highwomen består av Brandi Carlile, Amanda Shires, Maren Morris och Natalie Hemby, fyra sångerskor med hemvist i olika delar av countryns traditionsnät. De delar på solosången, och i flera sånger sjunger de unisont. Sången ger profil åt musiken, medan det instrumentala är anonymare; det är främst Jason Isbells slide som ger kontur åt kompet.

Förutom sånginsatserna är det låtarna som gör skivan anmärkningsvärd. Flera av dem utmanar tidigare gränser för countrylyriken. Den uppsluppna »My name can’t be Mama today« skickar iväg ett grundskott mot countryns goda maka och mor (en av traditionens mest segslitna schabloner). »Wheels of Laredo«, som också finns med på Tanya Tuckers nya skiva, kan uttrycka en kvinnas längtan efter en annan kvinna som lever söder om Rio Grande; i vilket fall är sången kritisk mot de murar och gränser som skiljer människa från människa.
Om den sången i sin förtätning får en otydlig syftning, är denna desto tydligare i »If she ever leaves me«, där Brandi Carliles sångjag vaksamt följer en mans blickar på hennes älskade i baren:

I've loved her in secret
I've loved her out loud
The sky hasn't always been blue
It might last forever
Or it might not work out
If she ever leaves me, it won't be for you

Men det är inte alla sånger som välter countryns världsbilder. Några kan rentav ses som försök till skademinimering i förhållande till »My name can’t be Mama today«, medan »Heaven is a honky tonk« is barromantik av klassiskt märke.

Med allt detta sagt: The Highwomen är ett lysande samarbete, och skivan borde bli en framtida countryklassiker.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify