| |||||||
Recension
Pärra Eriksson
Sköna värld
(Egen utgivning)
môra-Per har antagligen landets mest besvärliga gruppnamn. Kanske är det därför Arvika-bandet efter nästan 25 år av stark folkrock, visor och pop på svenska, sju mycket fina album och gästspel från flera av landets och Norges största ändå är relativt okända utanför Värmland. För jag vägrar att tro att någon som verkligen lyssnat på môra-Per inte faller pladask för alla urstarka melodier och extraordinära texter om livet och livet i Värmland i synnerhet. Jag föll för det redan vid debuten för 23 år sedan och har njutit av varenda album sedan dess.
Tidigare i år släppte môra-Per ett mycket fint album producerat av Johan Johansson ”Hopp om liv”. Nu några månader senare kommer bandets ena sångare och låtskrivare Pärra Eriksson med sitt första soloalbum. Pärra kallar det för ett visalbum. Och det känns passande. Pärra har tillsammans med den urstyve norske gitarristen Freddy Holm, från bland annat Halden Electric och som har spelat med nästan alla stora norska namn, spelat in och byggt upp helheten . Det var Freddy som övertalade Pärra att han i stället för att göra ett avskalat visalbum skulle gå all in och bjuda på allt från barnkörer till Tom Waits egen saxofonist till Orups pianist med flera. Musikaliskt är det genomfört och imponerande.
”Sköna värld” släpps i första hand digitalt men CD går att beställa. Det viktigaste är att till skivan finns ett mycket läsvärt magasin med berättelsen om skivans tillkomst, om var och en av de tio låtarna och inte minst alla texterna. Det häftet kan man beställa direkt från Pärra via hans Facebook-sida. Att ta del av texterna om låtarna och att kunna läsa texterna är på alla sätt värt besväret.
Sköna värld bjuder på tio mycket varierade låtar. Här finns mycket av det som en gång kallades vispop, innan allt skulle kallas singer/songwriter, men även lite Bröderna Cartwright-country, dansbandspop och lite Tom Waits-blues. Det är en genuin glädje att följa med på den musikaliska resan till denna Sköna värld. Här finns några av de finaste texter Pärra har gjort, vilket inte säger lite för den som hört môra-Per. Det är en blandning av kärlekstexter, nostalgi och även som vanligt med ett visst bett i funderingar i dåtid och nutid. Jag blir rörd av uppväxtskildringen ”Samma historier”, den lite sorgliga ”Ungkarlsdröm”, som från början hette ”Helgdagskväll längs Inlandsbanan”, och den storslagna men lågmälda ”Guds Evighetsfabrik”. Men det finns som sagt så mycket…
I en bättre värld skulle flera av dessa låtar spelas flitigt i radion och några av dem skulle komma att tillhöra landets mest älskade. Nu blir det nog tyvärr inte så. Men den som söker genuint välkomponerade låtar och ett ärligt uttryck som bjuder på både lite finfika och grovdoppa måste tillåta er att lyssna.
Pärra Eriksson och Freddy Holm kommer att turnera med låtarna till vintern och våren. Jag hoppas att jag kan få chansen att höra dem. Och låtarna till ett nytt album är redan på gång…
Om ni inte redan förstått det så är det häpnadsväckande bra... och på värmländska...