Recension
Gibrish
Andrahandssånger
(Paraply)

Sundsvallsbandet Gibrish släpper nu sitt fjärde album. Bara originallåtar trots titeln. Gibrish har under åren spelat mycket hemma men även i USA, England och en del andra länder och framträtt med andra, som Anna Stadling och kanadensiska Wendy McNeill. De beskriver själva sin musik som »Gibrish är mer än ett rostigt nyproggband med inslag av folkmusik, grusig rock och svensk visa.«

»Andrahandssånger« är ett album med en mustig ljudbild som bjuder på extra allt. Bandet har tydligt hämtat inspirationen från Tom Waits bästa kabaretvisor men kryddar med lite Demian, lite Allan Edwall, lite New Orleans-blues och karneval, lite Stefan Sundström och inte så lite Frank Zappa. Kort sagt så bjuder Gibrish på en högst varierad samling sånger som vågar ta ut svängarna i både text och musik.

Ibland kan Gibrish gryta innehålla så många ingredienser att de tar ut varandra. Men oftast fungerar det väl - så helheten blir både egen och intresseväckande. Dessutom bjuder de på en fullmatad ljudbild där många vanliga och udda instrument samsas.

Det här är låtar som skrivits för att framföras live. Och jag har en känsla av att live kan Gibrish lyfta låtarna ännu mer. På skiva dominerar en slags teaterkänsla i de flesta låtarna. Men live kommer säkert den nerv som finns där ännu bättre till sin rätt.

Låttitlar som »Leds av en blind«, »Ingen fri lunch«, »Mannen som trampade på världen« och »Ingens vän 2.0« säger lite om vad det handlar om. Och » Vilse bland stjärnorna« är en rörande vacker ballad med smäktande gitarrspel.

Låna ett öra till Gibrish. Du blir säkert positivt överraskad.

/Christer B. Jarlås

Lyssna på Spotify