Recension
Childers, Tyler
Country squire
(Hickman Holler/RCA)

Att bo i Kentucky verkar inte så särdeles härligt – det luktar illa från pappersbruken, kolsoten letar sig in i lungorna, det är ekonomiskt knapert och törstsläckarna kommer från genomskinliga burkar med stickande innehåll. Ändå vill man återvända till Tyler Childers målande beskrivningar av hemstatens småstäder och de egensinniga karaktärer som befolkar dem.

Childers äger John Prines sinne för detaljer och Sturgill Simpsons (än en gång i producentstolen) respektlöshet gentemot traditionen. Han gör vidsynt country med örat mot asfalten och de sinnesvidgande preparaten som klen tröst mot vardagens vedermödor.

Mycket av uttrycket känns igen från genombrottet »Purgatory« men Childers har slipat formen och renodlat influenserna. På »Country squire« är honky tonk-inslagen klart mer dominanta. Det appalachiska folkarvet ljuder hemtamt och självklart i mötet med artistens kärnfulla och många gånger okonventionella berättelser, om tillfällig flykt och hemkomst, stagnation och protest mot densamma, ofta formulerade med med humorn som pilspets i hjärtat på det stora allvaret.

»Country squire« är en på ytan förrädiskt enkel samling countrysånger, men de rymmer djup och spännvidd bortom traditionens konventioner, utan att för den skull bagatellisera dess relevans. Det stärker Tyler Childers position som vördnadsfull men inte bokstavstrogen countryskald och en av genrens klarast lysande förnyare.

Tidigare publicerad på www.markandersson.se

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify