Recension
Slowman
En romantisk idiot
(Slow Records)

Svante Törngren debuterar nu på svenska efter fyra engelskspråkiga album under sitt alias Slowman. Men Svante är en veteran på den svenska musikhimlen sedan tidigt 1980-tal. Han gjorde musiken till Teater Pero och turnerade med soulpopbandet Station och afrofunkiga Sababas. Sedan lämnade han musiken under lång tid för att återuppstå som Slowman med hyllningar till Jimi Hendrix och egna starka blueslåtar.

Nu kommer första fullängdaren på svenska. Och det är på något sått som det här hade kunnat vara hans debut redan på 1980-talet i stället för nu 2019. Och det är positivt menat.

Det är genuint svenskt trots mycket blues och soul. Det är som en brorsa till Mats Ronanders tidiga soloalbum. Eller en kusin till både Roffe Wickströms deppigare sidor, Ulf Lundells mest manodepressiva låtar och lite Raj Montana Band.

Det är en samling på elva låtar som är lätt att ta till sig. Texterna är ibland smått genialiska som »Jag spelar bort mina pengar på studiotid och strängar« i titellåten eller »Hon sov alltid på högra sidan. Nu sover hon på andra sidan stan« i »På andra sidan stan«.

Ju mer jag lyssnar på lycklig kärlek och olycklig skilsmässa ju bättre blir albumet. Svante kan ju verkligen få sin gitarr att låta hur som helst. Men här underordnar han sig låtarna på ett smakfullt sätt. Och så från Linköping han är så låter han mer som glamourhippien från Örebro, som en låtarna också heter, som Mats Ronander en gång var.

Slowmans svenska debut förgyller den svenska hösten.

En mycket positiv överraskning på svenska.

/Christer B. Jarlås

Lyssna på Spotify