Recension
Jimmy Sturr and his Orchestra
Shake, Rattle and Polka!
(Rounder)

Det lär finnas lyssnare som inte inser de amerikanska polkaorkestrarnas omistlighet. För sådana lyssnare erbjuder Jimmy Sturrs skivor med valda gäster en ingång, skivor där Sturr arrangerat country- och rocklåtar för storband. Willie Nelson har varit med på flera av dessa skivor. På »Gone Polka» från 2001 gjorde han till exempel fina versioner av »Waltz Across Texas« (som vals, dessbättre), »Just Because« och »On the Road Again« (båda i polkatakt).

Willie Nelson återkommer på Jimmy Sturrs nya skiva »Shake, Rattle and Polka!«. Låt mig direkt säga att skivan rymmer ett suveränt och alldeles oemotståndligt sväng, perfekt för både dans och grogg. Delbert McClinton öppnar med en rhythm & blues-impregnerad polka, »Kansas City«. McClinton framför även »Tossin’ and Turnin’« och »Promised Land«, den senare nästan lika fräckt som Elvis och Johnnie Allan. I övrigt hörs Willie Nelson i bland annat »Blueberry Hill« och »I Walk the Line«, Frankie Ford i sin gamla hit »Sea Cruise« och The Duprees i semiklassikern »You Belong to Me«, detta sagt för att ge en uppfattning om sånger och gäster.

Dessutom gör orkesterns egna sångare fina insatser, Johnny Karas och Gennarose i en smäktande »Love Me Tender« (vals) och Frankie Urbanovitch i »Maybellene« (polka). Och Duane Eddy dånar in med sin elektriska twang i »Detour«, med gitarren och blåset i tung samklang.

Mönstret är likartat i de flesta arrangemangen: en saftigt blås- och dragspelsdominerad orkesteröppning med tydlig taktmarkering och sedan vokala passager som växlar med tyngre orkesterpassager. Stereotypt? Självklart, det är funktionell musik. Men plötsligt frigör sig en solostämma, som ger musiken ytterligare kontur. Svänget och de starkt varierade sånginsatserna gör också att musiken aldrig står still - i något avseende.

/Magnus Eriksson