Recension
Jonas, Karen
Lucky revisited
(Karen Jonas)

På sin nya skiva »Lucky revisited« tolkar Karen Jonas sig själv. Den rymmer nio sånger från hennes tre föregående skivor och två inlånade klassiker: Hank Williams »Lovesick blues« och Dylans »It takes a lot to laugh, it takes a train to cry«. De senare gör Karen Jonas till sina egna. Hon drar ner tempot i »Lovesick blues«, och förvandlar den från ditty till dämpad meditation över kärlekens irrvägar.

Men även hennes egna sånger framstår i nytt ljus, filade i fem år längs vägarna. »Butter« som hon gjorde i New Orleans-tappning på förra skivan får drag av Hoagy Carmichael, och den luttrade Country songs går andra vägen och får ironisk touch både i sång och Tim Brays honky tonk-gitarr med tung sustain.

Men oftast drar Karen Jonas ner tempot, och sångerna visar än tydligare vilken utsökt låtskivare hon är. Tim Bray är som alltid lysande i sin tekniska briljans och stilmässiga hopp mellan rockabilly, honky tonk och western swing. E P Jackson och Seth Brown i rytmsektionen ger lyhört och fint återhållet stöd.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify