Recension
Pug, Joe
The flood in color
(Joe Pug)

Joe Pug har låtit vänta på sig. Fyra år sedan den precist genomarbetade »Windfall« kommer »The flood in color«, som ett bortkommet småsyskon snarare än en någorlunda jämlike.

För nog är det så att album nummer fyra i relation till tidigare givar ljuder mer som en tvingande nödvändighet, ja rentav en systemrensning än ytterligare en hållplats i ett hantverksmässigt kneg. Sånger och instrumentering är avskalad, sammanställningen koncis. På dryga tjugofyra minuter gör de tio styckena inte ett dyft mer än de behöver.

»The flood in color« blir således ett föredömligt fokuserat album. Chosefritt vädrar Pug bekännelser och allmänmänskliga skildringar med bärkraft och ofiltrerad närvaro.

Nog för att beståndsdelarna här inte är så särdeles slagkraftiga. Men som albumhelhet äger »The flood in color« alltjämt uppriktighet och försiktigt helande kvaliteter. Det är ett musikaliskt plåster över ett besvärande svårläkt sår. Som sådant berör det mer än vad det anspråkslösa anslaget först skvallrar om.

Tidigare publicerad på www.markandersson.se

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify