Recension
Waterboys, The
Where the action is
(Cooking vinyl)

Mike Scotts 10-tal inleddes med det imponerande omtaget på den irländska poeten och dramatikern William Butler Yeats diktning vilken följt den skotska rockbardens resa genom karriären från åtminstone »Fishermans Blues« och framåt. Yeats-skivan »An appointment with Mr. Yeats« föregick steget över Atlanten till beatpoeten Kerouac, vars läsning av On the road fick inleda Scotts nyckelsång »Long Strange Golden Road« som avslutade 2015 års helgjutna skiva »Modern Blues«.

Om »Modern blues« kan ses som ett kraftigt statement från den amerikanska södern och det drömda beatniklandskapet fortsatte Scotts soulsvedda band med basisten David Hood och keyboardisten Brother Paul Brown som andegivare resan på dubbelskivan »Out of all this blue« som kom förra året.
»Out of all this blue« blev en legering av allt Mike Scott och Waterboys sysslat med under fyra decennier, tyngdpunkten har varierat men ligger fast i R&B, soul och den folk-keltik som alltid dröjer därunder. Nya skivan »Where the action is« bär syn för sägen om the Wandering Scotsman.

Öppningslåten »Where the action is« plockar upp från 2015 års album »Modern blues« och rivstartar med ett återvändande av gitarr-riffet från tio-minuterseposet »Long strange golden road«. Men »Where the action is« viker av och tar sig tillbaka till London tidigt 1970-tal och The Clash gitarrist Mick Jones och till kvarteren där Mike Scott bodde under 1980-talet i Ladbroke grove symphony.

»Where the action is« blir en genreöverskridande platta med en tonsättning av Robert Burns »Then she made the lasses O« med Fishermans-fiddel av Steve Wickham samt den avslutande tonsatta läsningen av ett stycke ur Det susar i säven i »Piper at the gates of dawn«. Släck ner, sätt dig bekvämt och lyss till Scotts magnifika läsning.

The Waterboys är intakt sedan förra turnén med körsångerskorna Zeenie Summers och Jess Kavanagh, Steve Wickham, Brother Paul, basisten Aongus Ralston och rocknestor Ralph Salmins bakom trummorna och det är den här turnéorkestern som står bakom plattan. Den starka Universal hall-anstrukna »In my time on earth« som en slags nyckel-roman och med tröstande »Out of all this blue« som trillade av dubbel-skivan.

Vill ni få ett litet men ändå essentiellt grepp om barden från Skottland så rekommenderar jag tre låtar: »Long way to the light« från »Karma to Burn«, »Long strange golden road« från »Modern Blues« och avsluta med »In my time on earth« från nya plattan. Det är ett sökande efter en helighet som förbinder jaget med världen. Och det sökandet tar båda som gisslan. Och mitt i det sökandet, tvivlet, vägen som inte längre bär, eller som bär på ett annat sätt:

Do you see that young pretender. With the tear marks on his face. His dark eyes burning when he talks. I knew him in his splendour. I've known him in disgrace. Who'll cut him down from this rock.

Se människan. I all sin prakt. I all sin litenhet.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify