Recension
Lee, Frankie
Stillwater
(Loose/Border)

Den som väntade på uppföljaren till Frankie Lees fina debut väntade inte förgäves. Med »Stillwater« cementerar artisten sin roll som synnerligen skarpsynt berättare på en välbefolkad americana-karta.

Här återvänder Lee till barndomens gator för att genom backspegeln belysa ett samtida Amerika i socialt förfall. Det är kärnfulla noveller om den lilla människan, om uppförsbackar och vardagens glädjeämnen, om livet på makronivå medan det stora hjulet snurrar allt snabbare.

Instrumentering och lyrik är klädsamt återhållen, den inneboende sorgsenheten påtaglig. Men Lee äger också förmågan att finna mening i det till synes betydelselösa, som i mötet med en gammal vän i »(I don’t wanna know) John«, i den skirt hoppfulla »Only she knows« och den avslutande sviten »One wild bird«, »Broken arrow« och »Ventura«, som någonstans fångar kärnan i Frankie Lees skapande – den om framhärdande i utsiktslösa tider och själens triumf över tingens förgänglighet.

Tidigare publicerad på www.markandersson.se

/Mark Andersson

Lyssna på Spotify