 |
| ||||||
 |
Recension
Moses, Lee
How Much Longer Must I Wait? Singles & Rarities 1965 – 1972
(Future Days Recordings)
Light In The Attic gör oss en stor gärning genom att nu återutge Lee Moses singelspår från åren 1965 – 1972 på Future Day Recordings. Precis som de gjorde 2016 när de återutgav Lee Moses fina album ”Time And Place” från 1971.
En kultgärning för en stor kultfigur. Lee Moses var en sångare och gitarrist från Atlanta, Georgia djup rotad i Deep Southern Soul och Funk. Han föddes 1941 och bildade sitt första band 1950. Han flyttade till New York för att pröva lyckan och på mitten av 60-talet hade han gjort sig ett namn och fick eget kontrakt. Första släppet blev på Lee John-etiketten med en egen version av Joe Simons klassiska ”My Adorable One”. Redan här visar han på en enormt stark och känslosam sångröst och ett drivet gitarrspel. Och så skulle det fortsätta med singelsläpp på udda etiketter som Gates, Front Page, Musicor och Dynamo fram till 1972. Trots hans tunga och dynamiska sångröst med en stark känsla för söderns soul blev han inget känt namn och återvände till Atlanta i början av 70-talet. Den sista kända utgivningen blev typiskt nog James Carrs ”The Dark End Of The Street”. På Future Day Recordings återutgivning finns även ”Pouring Water On A Drowning Man” och ytterligare två tidigare inte utgivna inspelningar. Annars blev det sju singlar totalt från Lee Moses.
Men Lee Moses gjorde inte enbart versioner av kända southern soulklassiker och egna soulsånger. Han gjorde även egna soulfyllda versioner av klassiska poplåtar, som en instrumentalversion av Beatles ”Daytripper”, vokala versioner av Jimi Hendrix ”Hey Joe” och The Mamas and the Papas ”California Dreaming”.
Lee Moses fortsatte att spela och sjunga fram till sin död 1997, 56 år gammal, men det finns bara ett foto av honom bevarat. Det återkommer på samtliga utgivningar. För hans storhet skulle inte komma förrän efter hans död. Att bli legend och få kultstatus är få förunnat. Lee Moses har blivit det, både legend och kult. Och det inte minst på grund av Castle Music återutgivning av det mesta Lee har gjort på en CD som kom 2007, som nu också har uppnått kultstatus och blivit ett samlarobjekt. Jag är en av de lyckliga som köpte CD:n då och fortfarande har den kvar efter många uppskattade lyssningar.
Trots att Lee Moses var på rätt plats i rätt tid fick han aldrig den uppmärksamhet han borde ha fått för sina framföranden, råa och känslosamma som de var. Lee Moses var en stor talang som aldrig fick chansen att blomma ut på riktigt under sin levnad.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.