Recension
Vaughan, Jimmie
Baby, Please Come Home
(Last Music)

Jimmie Vaughan har alltid levt in skuggan av sin mer kände bror Stevie Ray. Varför förstår jag inte. Och nu har Stevie Ray dessutom varit död i snart 29 år.

För Jimmie kan spela minst lika bra gitarr, han kan sjunga minst lika bra och han har minst lika bra medmusiker. Men… inte lika långa gitarrsolon och inte lika bluesrockigt anslag. Jimmie har ett mer ärligt, generöst och personligt förhållande till den musik han spelar. Bluesen.

Precis som i många av hans tidigare album blir det en blandning av traditionell blues, lite Texas-flow, shuffle, ballader, R & B, och snudd på rockig soul. Inspiration hämtad från gamla favoriter, de som genom åren har stått Jimmie närmast hjärtat, och själen. Sångernas kärna är insupen, deras känsla transkriberad och deras form modellerad till en kombination av gammalt och nytt. Vad kan man mer begära.

Jimmie Vaughan gör sångerna rättvisa genom sin gedigna erfarenhet, stora kunnande och utvecklade fingertoppskänsla. Hör här bara:

”Baby, Please Come Home” är en lysande uppdatering av den gamla Lloyd Price-klassikern. Det riffande blåset lysande. Precis som på många av de övriga låtarna. ”Just A Game” av Jimmy Donley visar Jimmie vilken talang han är som gitarrist.

”No One To Talk To (But The Blues)” gör säkert Lefty Frizell glad och ”What's Your Name” av Chick Willis är en svängig blues med danshallskänsla. ”Hold It” av Bill Doggett blir precis så bra som den kan bli när Jimmie slår sig ihop med Hammond B 3 virtuosen Mike Flanigin. Med ”I'm Still In Love With You” är Jimmie på sin mammas gata. Han vet hur man gör sin T-Bone Walker.

”It's Love Baby (”4 Hours Of The Day)” gjorde Ruth Bown Brown en gång och ”Be My Lovey Dovey” har Jimmie fått från Etta James, som han alltid varit en stor beundrare av.
”So Glad” som är en Fats Dominolåt med ett helt fantastiskt gitarrsolo. ”Midnight Hour” från ännu en av dessa fantastiska Texasgitarrister. Denna gång Clarence Gatemouth Brown. Bara för att ta oss till Chicago och ”Baby, What's Wrong?” av Jimmy Reed.

Som bonusspår finns här ”Silly Dilly Woman” av Mercy Baby och ”Exact Change” som är en gitarr- och B 3 orgel instrumental. Svängig.

De som lirar är förutom Jimmie Vaughan på gitarr och sång Lou Ann Barton sång, George Rains trummor, Billy Pitman kompgitarr, Mike Flanigin B 3 Hammond Organ, Billy Horton bas, Mike Rinta trombon, Doug James baritonsax plus inhopp av Ronnie James, Greg Piccolo, Al Gomez, Kaz Kazonoff, T. Jarred Bonata, John Mills, Randy Zimmerman och sång av Georgia Bramhall and Emily Gimble.

”Baby, Please Come Home” är dessutom det första studioalbum sedan 2011. Därför också speciellt välkommet.

Release-turnén innehåller bland annat tre spelningar i Royal Albert Hall i London tillsammans Eric Clapton. Det säger väl allt.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify