Recension
Blandade Artister
Feber 2: Andres Lokko - Folk
(Amigo)

Kan inte tycka annat än att det är trevligt att ungdomarna börjar upptäcka de här gamla uvarna. Men jag har ändå lite användningar, framför allt mot Lokkos användande av termen Folk. Brittisk folkmusik vore mer adekvat, även om Dylans ”Only A Hobo” (herregud vad Rod Stewart sjunger bra!) slunkit med på ett hörn, och även om så vore - var finns John Renbourn, Bert Jansch, Martin Carthy, Pentangle etc. I stället har Lokko valt att luta lite mer mot föregångare till och utövare av dagens lätt flummiga new age-folk à la Devendra Benhart och Vashti Bunyan.

Men min andra invändning är mer allvarlig. För en nybörjare blir det väldigt dystert med alla sorgmodiga ballader Lokko envisas med att pracka på lyssnaren, särskilt på första CD:n. Sen bättrar det sig något med Lindisfarne, Richard & Linda Thompsons ”I Want To See the Bright Lights Tonight” och John Martyns ”Walk To the Water”.

Men det är bara att erkänna – det är klar hypnosvarning om du lyssnar mer än tre gånger. Det finns nånting oemotståndligt i folkmusikens försvunna värld som det är oerhört lätt att sugas in i – och då har Lokko ändå lämnat alla de spöklika medeltidsballaderna därhän.

Dessutom extra pluspoäng för sällan hörda legender som Keith Christmas, Terry Reid och Annie Briggs.

/Christer Olsson