Recension
Lonesome Shack
Desert Dreams
(Alive)

Ben Todd hade den goda ingivelsen att döpa sitt band efter Memphis Minnies ”Lonesome Shack Blues”. Memphis Minnie som var en av den kvinnliga countrybluesens stora stjärnor. Med ett lysande gitarrspel och en personlig framtoning blev Memphis Minnie en stor succé av sin tid.

Lonesome Shack bytte bort Seattle mot London. Egentligen bytte Todd bort det varma Gila, New Mexico mot det kyliga London. Seattle blev ett mellansteg och basen vid tiden när han slog ihop sina påsar med Kristian Garrard trummor och Luke Bergman bas, som tillsammans skapar det där enkla men komplexa trioljudet.

Kanske är ”Lonesome Schack” det hus som Todd bodde i fyra år i New Mexico och som kom att inspirera till en hel del sånger. Det öde, det ensamma, det torra och det karga. Men också om hemlängtan. Den som växte fram i det gråa, regniga London. Det som kom att samlas under namnet ”Desert Dreams”. En öken i olika former; allt från den fysiska till den psykiska.

Men nog kan det höras att inspiration kommer från både nordväst och nordost om New Mexico. Dels från den ruffigt stökiga bluesen i Mississippi Hills och den lite mer lugnt melodiösa från Kalifornien.

Det låter lite som stadsrock möter backwoods boogie och ökenblues möter djungelrytmer på detta Ben Todds tredje album. Där öknen blir ett återkommande tema. Redan i den inledande skrovliga bluesen finns en egen öken. Ensamhet och det öde landskapet återkommer sedan fram till det avslutande titelspåret ”Desert Dreams”. Ett av huvudspåren är även ”Too Bad” med sin svarta humor. Den vackra ”New Dream” med sin melodiska folksångsshuffle påminner om Jake Xerxes Fussells sätt att tolka äldre amerikansk folkmusik.

Ben Todd och hans Lonesome Schack har med ”Desert Dreams” skapat en synnerligen trevlig lyssning. Varierat bluesig med en ömmande närhet. Kryper på lyssnaren och skapar skrovlig närhet.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify