Recension
Vandoliers
Forever
(Bloodshot Records)

Vandoliers ledare och sångare Joshua Flemings vanligtvis raspiga sångröst har här blivit ytterligare lite råare och rivigare än på det föregående albumet. Men musiken är samma fartfyllda kombination av punkcountry och tex-mexrock. Lite mer Mexiko än det inspirerande grannbandet Old 97´s, men lika rått rockigt, vilt dansant och härligt livfullt.

Med utgångspunkt från Fort Worth har många mil lagts bakom den succé som nu skönjer sig i fjärran. Nytt bolag och mer muskler jämfört med det tidigare ska kunna bana vägen, från de mindre syltorna i södern till de lite större arenor runt om på kontinenten.

Gänget bakom Fleming och de som håller uppe fart och fläkt är på bas Mark Moncrieff, på trummor Guyton Sanders, på fiol Travis Curry, på elektrisk gitarr Dustin Fleming och som multiinstrumentalist Cory Graves.

Öppningsspåret ”Miles And Miles” drar igång med en countryfiol för att vi ska veta var vi hör hemma. Bandet fyller på och den långa resan har tagit sin början. Dansande längs vägarna. De många, många milen. Den väderbitna rösten förklarar ”my hometown´s where the wind stops, on the map it´s hard to find…”

”Troublemaker” låter Cory Graves sin trumpet leda bandet i en rasande fart över den torra prärien där korta snabba trumpetstötar jagar fram som kavalleriet i gammal svartvit västernfilm. ”Fallen Again” har latinamerikanska drag med en sorgen ton. Hjälplösheten uttryckt i ”I am still breathin´ barely holding on to the end of my rope” ”Sixteen Years” har ett drivet tempo och en bestämd takt. Medryckande och inbjuder till medsjungande. Kan bli en publikfavorit vad det lider.

”Bottom Dollar Boy” är en kille med ett hjärta av guld men inte värd en cent. ”Cigarettes In The Rain” är en bitterljuv, romantisk countryballad där Fleming beskriver damen i fråga med orden ”She strikes me like a match/when she comes around/I light up fast”.

Avslutande ”Tumbleweed” är lika vinddriven som de symboliska buskar som har givit sången dess titel. Men samtidigt är det ett sökande efter en plats att slå sig ner. Känna sig hemma.

Vandoliers är ett gäng ”Converse cowboys” som framför egen Tejano med fart och värme.

Så vad kan man säga efter att ha lyssna på Vandoliers nya platta. ”Vandoliers Forever” kanske.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify