Recension
Rydman, Andreas
Brewhaha
(McGain records)

Andreas Rydman har jag främst förknippat med Vivien Searcy. På hennes skivor spelar han glimrande slide och lap steel. Men han har även gjort två skivor i eget namn, där han rör sig i gränslandet mellan jazz och americana. Andreas Rydmans gitarr bär upp musiken, med eller utan slide, med eller utan wah wah-pedal. Och, vilket gläder en gammal Mac Gayden-beundrare, också med en dos wah wah-slide.

Förutom Rydmans gitarrer ger Jonas Öijvalls Fender Rhodes och B3 ljudbilden extra tyngd och täthet. Musiken drar åt olika håll, även om de amerikanska impulserna ger en övergripande riktning. I en låt som »Get it? Got it. Good!« hör vi först ett melodispel i Ry Cooders anda, men så får den en touch av Memphissoul av Öijvall. Och i några låtar ger blåsare (bland annat Ruskträsk och Goran Kajfeš) New Orleans- eller souljazzkontur åt musiken.

Men det är närmevärden. Musiken är ett statement för Andreas Rydmans idéer och rikt nyanserade gitarrspel.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify