Recension
Stuart, Mark Edgar
Mad At Love
(Madjack Records)

Mark Edgar Stuart är en väl förborgad hemlighet för många. Men inte för Cory Branan, Jack Oblivian, Alvin Youngblood Hart, John Paul Keith och alla de andra han har spelat bas bakom genom åren. Lite anonymt så där. Fast han var en given inkallad studiobasist för många. Från Pine Bluff, Arkansas men nu en Memphisbo, och en av de många som lämnat Pine Bluff under de senaste åren.

2010 genomgick Stuart en cancerbehandling och han pappa gick bort. Detta tuffa år gjorde att Stuart la undan basen och plockade fram gitarr, papper och penna. Ur detta byte växte det fram en lysande gitarrist och låtskrivare. Ur denna nya livsstil och med sina nya levnadsöden har det kommit tre album, varav ”Mad At Love”, är det senaste. Och kanske det bästa.

Stuarts sångröst är inte det man som lyssnare främst fastnar för. Lite tunn, lite nasal. Men den fungerar alldeles utmärkt för att berättande föra sångerna framåt. Bär orden på ett fint sätt med både ärlighet och humor. Påminner i sina bästa stunder som en kombination av Nick Lowe och Willie Nelson.

Med en trygg baskunskap i ryggen gick övergången till gitarr snabbt och fint. Stuart har utvecklat ett fingerplock som påminner om John Prines. Vilket inte blir sämre när han hänger på sig elgitarren.

Landon Moore bas, John Argoves trummor och John Whittemore steelgitarr tillhör Stuarts ordinarie backning. Men det är Al Gamble, från St Paul And The Broken Bones, som med sin orgel skapar en fylligt glidande vävnad av tontrådar som ger en musikmatta för Stuart att placera sin sång på. Det blir så fin Memphis countrysoul i ”Something New” och ”I´ll Be Me”. På andra spår, som fina ”Stuck In A Rut” gör han samma fina arbete med sitt keyboards.

Stuart har med sig en hel del gäster. Amy Lavere, Kait Lawson, Liz Brasher och Susan Marshall fyller upp med sina röster, George Shippick med trummor och Will Sexton med elgitarr och bas på ”Until We Came Unglued”, Paul Taylor med en fin slidegitarr på ”Tired Of Fighting” och Jana Misener sång och cello på den underbara kärleksballaden ”Raining Inside”.

Albumet ”Mad At Love” är en kombination av mer folkliga countrytongångar och Memphis soul. Shuffle blandas med ett rockigt spår, ”Missing You Everyday”, som handlar om en väns broder som dödades i Mellanöstern och de känslor vi har till de materiella saker som blir kvar. Här en soldat, hans syster och en ståbas. ”Until We Came Unglued” handlar om att hålla ut, att leva vidare tillsammans med de människor man har runt sig.

Övriga sånger är långsamma balladliknande folksånger med både country och soul. Klassiskt Memphis. Det är just kombinationen av musiken, texterna och Stuarts berättarförmåga som gör albumet ”Mad At Love” till en intressant lyssning. Att sedan den kände musikboksförfattaren Robert Gordon har Mark Edgar Stuart som en personlig favorit gör ju inte saken sämre.

/Staffan Solding